



| Funktionsprincip | Halkmotståndet uppnås främst genom en kontrollerad ytstruktur i den nedre delen av R-grupperna; ytan förblir sluten och lätt att rengöra. |
| Avgränsning | Ingen förskjutningsrumsfunktion; vid våta eller oljiga inmatningar är R9 ofta otillräckligt, förutsatt att området klassificeras högre enligt ASR A1.5. |
| Typisk användning | torra monteringsytor, Förpackning, interna gångvägar utan nämnvärda uppgifter |
| Designfunktion | Branschspecifikt område | Teknisk betydelse | System-/detaljbaserad strategi |
|---|---|---|---|
| Temperatur-/sommarbelastningsfall | säsongsbetonat | Påverkar asfalten benägenheten att deformeras | Öar med skjuvstabil anslutning |
| Deformation/spårbildning i stödområdet | lokal till uttalad | Drivkrafter för östorlek och randzon | en större stödplatta istället för en ”liten platta” |
| Mått på stödö | ca 0,4×0,4 m till 1,0×1,0 m | Fördelar trycket, minskar intryckningen | EP/PU/AC-mörtelöar, beroende på lagerläge |
| Övergång mellan ö och asfalt | fastsatt/i jämnhöjd | Förhindrar att kanten slits sönder | definierad fas, yta med få porer |
| Skjutkrafter vid manövrering | medel-hög | Risk för avskärning vid öns kant | tillräckligt inbäddningsdjup, bärförmåga i kantzonen |
| Fukt/tillförsel utifrån | mycket möjligt | Undvika skador orsakade av vatteninträngning och frost | tät ytfinish, noggrant utformade detaljer |
| Funktionsprincip | En fin profilering eller ett toppskikt med mikroströning ökar halkskyddet; i ingångszoner kan det dessutom krävas ett förskjutningsutrymme. |
| Avgränsning | Jämfört med R9 ökar dragkraften, samtidigt som känsligheten för rengöringsparametrar (rengöringsmedel, rester) ökar. |
| Typisk användning | Entréområden inomhus/utomhus, Omklädningsrum/toaletter, Övergångar mellan hall och utomhus, Trafikleder med återkommande fukt |
| Typisk användning | Våtrengöring, Leverans till utomhusplats, Målzoner, Områden där vätska regelbundet tränger in |
| Funktionsprincip | En medelstor strösats ger en bärkraftig mikro- och makrotextur; halkskyddet förblir stabilare under varierande beläggningsförhållanden. |
| Avgränsning | Jämfört med R10 ökar ruffhetsgraden; rengöringen blir mer krävande och måste anpassas efter profileringen. |
| Typisk användning | Zoner med kraftigt glidmedel, ofta förekommande våt-/fettlager, definierade processområden |
| Avgränsning | R12 är ingen ”standardvärde” för logistiska axlar; den väljs när värdet annars på ett tillförlitligt sätt understiger friktionskoefficienterna. |
| Funktionsprincip | Grov, bärkraftig profil med utpräglat förträngningsutrymme minskar den direkta glidfilmen mellan skon och underlaget. |
| Typisk användning | Processområden med permanent glidfilm, mycket hög fukt- och medielast |
| Avgränsning | R13 är i många industriella miljöer endast lämpligt i vissa fall, eftersom körkomforten, bullernivån och rengöringsinsatsen ökar avsevärt. |
| Funktionsprincip | En mycket grov profil med stort förträngningsutrymme är avsedd för extremt glidbenägna medier och stora tillförselmängder. |
| Typisk användning | Ingångs- och övergångszoner, Områden med fastställd rörelseriktning, Närhet till avlopp |
| Avgränsning | Jämfört med isotropisk spridning kan dragkraften variera i tvär- respektive längdriktningen; trafikledningen och gångvägarna måste anpassas därefter. |
| Funktionsprincip | Halkmotståndet skapas genom linjära profiler; bedömningen görs utifrån det riktningsberoende ogynnsammaste medelvärdet när profilerna är orienterade. |
| Funktionsprincip | Olika delområden tilldelas olika R-/V-klasser, i enlighet med klassificeringstabellerna i ASR A1.5 (t.ex. entré utifrån jämfört med inifrån, ramper, våta zoner). |
| Avgränsning | I stället för att välja en hög R-klass ”överallt” säkras riskområden på ett tekniskt målinriktat sätt; övergångar måste utformas geometriskt och funktionellt korrekt. |
| Typisk användning | Logistik (portområdet), Produktion (processö), Service (städning), separata gång- och körvägar |




